hem funkar med barn.Här hemma är i stort sett alla julsaker framdragna av barnen och dom möblerar ständigt om. Ibland ligger Jesusbarnet i Pippihuset, ibland är pepparkakshuset under granen och ibland är hela vardagsrummet omgjort till sjörövarskepp. Guld, glitter, rött och orange. Leksaker inom räckhåll överallt. Oömma soffor, stora kuddar, mjuka mattor och roliga färgglada tavlor. More is more är helt klart mina barns devis. Hur man gör för att få ett hem helt utan avtryck från barnens ständiga lekar är långt över mitt förstånd. Och det jag verkligen undrar är varför alla verkar vilja ha det så??
Givetvis är jag inte dummare än att jag förstår att alla inredningstidningar är där och stylar och städar läääänge innan bilderna tas. Och om man har en inredningsblogg väljer man kanske att lite tjusigt kasta en pläd över barnens smutsiga fingeravtryck i soffan innan man tar bilder. MEN min poäng är egentligen den här: Vad är det för bild inredningstidningar vill ge av ett hem när barnen inte tillåts lämna avtryck? Är det så dagens ideala hus ser u
t? Kritvitt, avskalat och helt fritt från mindre stilrena inslag från familjens barn? Är det ett hem som stimulerar barnens kreativitet och påhittighet?Jag kan som ni förstår bli lite provocerad av att man inte ser hemmen även som barnens och låter deras något mindre stilrena smak få synas i dom glansiga inredningstidningarna. Genom att städa bort allt barnen gillar och skapar sänder man signaler att barn och deras smak ska "finnas men inte synas".
På samma sätt blir jag alltid lite ledsen när jag ser nyinredda barnrum helt i vitt eller andra ljusa färger. Bebisar behöver stimulera sina sinnen och då behövs det KONTRAST och FÄRG. Små bebisar ser inte så bra och att leva i en värld med bara ljusa färger utan kontrast tror jag faller mamma i smaken betydligt mer än bebisen. Så vem inreder man ett helt färglöst barnrum för? Sig själv eller sin bebis? Inte för att man sitter inne på ett barnrum med en bebis. Men inredningstidningarna verkar ju ändå måla bilden av att det ideala bebisrummet är just avskalat och vitt.
Och så funderar jag vidare över barnens kläder. Vill alla dessa små barn verkligen alltid ha perfekt matchade kläder med dom exakt rätta accessoarerna? Eller är det återigen mammans smak som styr? Tillåts barnen välja kläder och på så sätt stimulera sin egen smak och kreativitet?
Så här vill mina barn klä sig när dom gör det själv. Allt annat än sparsmakat...
Vad tycker ni? Är det kanske helt enkelt så att det bara är mina barn som ratar vitt???
Kramar
Ett av mina favvoämnen :) Då jag ju också jobbar med barn men i heminredningsbranschen. Vårt företag vill ju liksom att det ska heta att "home is the most important playground in the world" Och att barnen ska just precis som du skriver få ta plats och göra avtryck och att det ska vara från deras perspektiv. Både ur ett utvecklingsperspektiv, vilket betyder leka leka leka men också säkerhetsmässigt. Man ska vara trygg i sitt hem. Jag har vilda diskussioner (ibland) med inredare som tycer att stilen är viktigare och jag vet och tycker att färg och funktion är viktgare.
SvaraRaderaDet här kan jag diskutera i timmar :)
kram Victoria
Har funderat på samma sak! Jag håller verkligen med dig.
SvaraRaderaLena
Är allergisk mot alla inredningsbloggar, hemsidor, forum, tidningar osv osv som bara visar vitt, vitt, vitt. Ogillar starkt program där "inredare" ska fixa barnrummen i huset också. Klart det kan bli bra om barnen är med och tycker...Men alltför ofta så "styr" inredaren och framförallt så är "allt" färdigt sedan. Leksakerna (de fem som finns...) är strategiskt placerade, varenda kudde välvald och noga uttänkt hur den "ska" ligga. Allt i rummet är "klart". Finns inget mer att göra, inte ens önska sig leksaker eller sådant för det sitter redan där. Klart. Att barnen sedan tröttnar på sitt overstylade rum på 6 månader,
SvaraRaderad e t struntas det i.
Nej, barn måste få finnas i huset. Här är det leksaker överallt, allt annat än stylat och donat..dels så bygger vi ut så det är helt omöjligt, men vi b o r här, vi tillverkar inte vykort...
Skulle inte komma på tanken att inreda i vitt. Med barn i huset.
Irritationen jag känner är ungefär densamma som den jag känner när jag ser stackars bebisar sitta framåtvända i vagnar...eller under ett syskons vagndel...VAD ser man där?! Inte kan man skydda sig mot alla intryck när man är vänd mot världen? Och hur trygg är man när man inte kan se sin mamma eller pappa, när man behöver det?
Men det skulle jag kunna prata om länge.
Fram för färg och förnuft! Liv i huset!
Kram!
Det där med VITT i hela huset-lägenheten förstår jag mig inte alls på!!??
SvaraRaderaDet är så KALLT och opersonligt.
Speciellt i jultider.....barnen får kanske bara komma hem med ickefärgat pynt!!!
Barn gillar färg!!!
Det gör jag oxå!!!
Titti
JAg håller med allt! Jag är 60-talist och lyckligtvis fanns inte detta fenomen i början på 90-talet då jag fick barn.... Varken i inredning (som då var mer "ombonat" i färger) eller barnkläder. Det fanns inga stilgurusar som förledde en stackars småbarnsmamma att tro att drömmen om ett perfekt hem a la inredningstidning eller blogg var allt. Gudskelov säger jag. Inredningstidningar i alla ära, men de när en dröm - som kanske inte alls fungerar i verkligheten. Och när man vet att småbarnstiden är så kort, men så underbar, så önskar jag verkligen att de flesta är förståndiga nog att inte haka på trenderna för mycket utan ha ett levande hem. För småbarn.
SvaraRaderaDen mest tokiga trenden i jul tycker jag varit att låta barnen ha en egen gran med egna pyntet. Som att det är nåt som stör den övriga ordningen att få fel färgskala i granen...
kram Milla
Det finns forskning som visar att barn blir stressade av för mycket färg och brokiga intryck. Det finns säkert forskning åt andra hållet med så man får väl bilda sin egen uppfattning.
SvaraRaderaJag tror att det är bra med en lugn och mild bas för små barn där de får utrymme att upptäcka material och känsla och knyta an till sina föräldrar utan allt för brokig inredning.
Däremot ska de givetvis få utrymme till fri lek hemma. Personligen tror jag att naturliga material och färger skapar mer kreativitet än massa plastleksaker i grälla färger.
Du har uppenbarligen läst mina tankar! ;-) Jag skrev till och med en liten liknande kommentar häromdagen. Jag tänker på detta med barnens kreativitet också; jag vill visa att den är viktig och att deras skapelser är värda något. Då menar jag inte bara pyssel som de gör, hemma och på dagis, utan på att det kanske fanns en tanke med jesusbarnet i Pippi-huset? Han kanske fyllde en funktion i en lek som barnet bara inte berättat om? Samma med kläderna. Hur tror vi att alla stora designers såg ut i sin barndom/ungdom? Inte som i HM-katalogen i alla fall. Vi är tvungna att fatta så många beslut för barnens räkning hela tiden och deras klädsel tycker jag att de för det mesta kan få bestämma om själva. Naturligtvis ska de inte frysa eller på annat sätt må dåligt, men det säger ju sig självt.
SvaraRaderaFörresten hoppas jag att du verkligen inte slutar blogga. Jag gillar inte ens Odd Molly, men dina väl genomtänkta och intressanta inlägg läser jag mer än gärna. Du visar på en empati som tyvärr inte är självklart hos alla läkare och hur du hinner med allt begriper jag bara inte, men jag beundrar det! Allt gott!
Jag måste bara få säga att jag har 2 små barn och en hel del vitt, för att gamla ärvda möbler (slitna) ska passa ihop med nytt (Ikea) är det rätt praktiskt om de alla har samma färg och vår vita soffa från Ikea är grym, jag har tvättat överdragen så många gånger och de blir lika fina varje gång, säg den färg som inte bleks av det... sen har vi olika färg på gardiner, kuddar, filtar mm som mycket enkelt kan varieras. Och alltihop ligger stundtals i högar på golvet och är berg eller bara hopphög....
SvaraRaderaJag håller så fullständigt med dig. Jag kan inte fatta för det första hur man kan ha det så "rent", avskalat" och prydligt när man har små barn som det är i vissa bloggar. Visst försöker man ha ett fint hem men barnen bor ju som du säger också här och de har väl också rätt att ha sin smak. Jag har en deal med mina barn att om de väljer kläder till dagen efter får de ha på sig vad de vill (med hänsyn till väder förstås). Det kan vara en himlans missmatch men de måste ju få utveckla sin egen smak och det står jag gärna ut med. Samma gäller deras rum, granen mm som ju är till för dem. Jag skulle gärna ha en perfekt "USA-gran" med bara vitt och silver men det vill inte barnen och då kan jag gärna anpassa mig. Deras färgglada smällkarameller gör granen baske mig mycket hemtrevligare.
SvaraRaderaKram
/Vivvi
Jag blir lika förvånad varje gång att en färg kan provocera så mkt. För min del är fondväggar/ekmöbler opersonligt och inte min stil, men inget som jag blir uppretad över hos andra.
SvaraRaderaSjälv är jag såld på vitt, men vill ändå ha det funktionellt. Skulle t ex inte kunna ha en vit soffa utan jag vill att man skall kunna använda hemmet. Men väggar skall väl klara av att vara vita?
Jag är långt ifrån pedant, räknar mig mer som estet eller "bohem", men vill ändå inte ha leksaker i hela huset alltid. Under lek, givetvis, men sedan plocka undan. Här kan jag prata lääänge om "fri uppfostran" :D
Sedan är det väl med inredning som med allt annat, man är olika mkt intresserad. Jag har fixat med mina hem så länge jag kan minnas - sytt/målat/snickrat osv. Älskar att vara hemma och njuter mer av att få till det här än att lyckas t ex med en outfit.
Jag som inte ens har några barn(än), skulle inte kunna ha det så. Hade jag levt helt själv utan sambo, så kanske. Jag har helt enkelt fått inse att perfektion inte kommer att fungera för oss, men det kan bli fint och bra ändå.
SvaraRaderaVad gäller inredning och barn så tycker jag att Family Living ibland kan ha bra reportage. Men så är ju den tidningen också inriktad på just familjelivet.
Kram Johanna i Malmö
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaSäger som Villa Hemmet, det måste vara funktionellt. Oavsett färgskala.
SvaraRaderaJag gillar det avskalade, vita och svarta. Barnen har trots det färgglada kläder, leksaker och sånt för jag gillar det också. Och de får absolut ta plats. Därmed inte sagt att det måste ligga saker överallt hela tiden. För mig skapar naturliga material och ljusa färger en rofylld miljö. Jag skulle exempelvis aldrig trivas i ett "orientaliskt" hem om jag hade det så hemma.
Vi ska så småningom göra om vårt allrum och det blir garanterat vitare. Visst syns väl inte smuts lika bra på en som vi har, beige soffa men den blir ju inte mindre smutsig för det. Man får helt enkelt tvätta lite oftare ;-)
Nu tror jag att jag varit lite otydlig eftersom flera av er verkar missförstå mig. Jag tycker naturligtvis inte illa om just färgen vitt (precis som jag skriver i början av inlägget) utan det jag vänder mig mot är när man i inredningstidningar visar hem fria från barnens uttryck trots att det är deras hem lika mycket som föräldrarnas.
SvaraRaderaÄppelträdet: så har jag inte lärt mig verken i min utbildning till barnläkare eller när jag pluggade utvecklingspsykologi. Små barn behöver färg, form och kontrast för att utveckla syn och syncenter. Studier av t ex små kattungar som varit depriverade av ett visst mönster visar att dom sedan inte kan uppfatta det mönstret. Jag tror att små bebisar på samma sätt behöver synintryck med starka färger och mönster för att ´hjärnan ska utvecklas.
Jag blir inte provocerad av vitt. Men jag blir provocerad av föräldrar som låter sin egen smak gå före barnens smak. Hemmet är allas.
Varför det visas så i inredningstidningar kan nog bara de som gör reportagen svara på. Det säljer kanske fler nummer? Jag vet inte. Lite på samma sätt som folk gör med dagens outfit, man ser ju oftare de "perfekta" bilderna med handen på ena höften och lätt korsade ben än någon med rufsigt hår och osminkad i en mindre smickrande pose. Man vill väl "fixa" till vardagen helt enkelt.
SvaraRaderaAlla måste ju få utrymme i ett hem såklart men om jag ex bara skulle inreda i barnens smak ( rosa och lila) skulle jag inte palla att bo där själv. Och då är det inte på allas villkor det heller. Så en mix är det bästa. I nuläget är det jag som bestämmer färg på barnens möbler, snart är det deras tur med Hello Kitty eller vad det än må vara.
Jag tillhör de som älskar vitt.
SvaraRaderaEk och en massa annat blandat träslag faller mig inte i smaken och jag känner att hemmet har blivit mycket mer ljust, harmoniskt och lugnt sedan vi byta ut det gamla mot det vita.
Har ständigt och jämt barn hos oss och det är aldrig några problem trots vårt vita hem(som dock är långt ifrån helvitt)
Kladdar de i den vita tygfotöljen så är det bara att dra av klädseln och tvätta den.
Det mesta går ju att torka av eller tvätta.
Ett barnrum helt i vitt med enbart vita saker skulle jag dock inte vilja ha pga att det är för trist men inte heller tusen olika färger och miljoner olika leksaker som är utspritt överallt i huset.
Har själv aldrig fått sprida ut mina leksaker överallt utan blev fostrad till att hålla det mesta på rummet eller leka ute med det vilket jag inte hade några problem med.
Jag anser inte att barn måste ha ALLT de gör på dagis uppsatt eller upphängt i huset.
Man FÅR ha "sin egen plats/platser" i sitt hem och sätta gränser trots att man har skaffat barn.
Allt behöver inte rättas och styras in efter barnen hela tiden :-)
Ojdå.
SvaraRaderaKlart att hemmet är allas, men för min del innebär inte det att små barn väljer väggfärg i vardagsrummet. För min del är ett hem mer än färg o inredning. Det är främst ett ställe för trygghet och familjeliv. Ett ställe där man laddar o rustas för livet o världen.
Vi har fullt med barnens alster framme o det pysslas o byggs i varje vrå. Mina killar har alltid varit färgglatt (men framförallt skönt o praktiskt) klädda. Jag har vägrat mörkblått o "pojkkläder" o för mig är detta en hetare diskussion.
Nu kallar sängen (med röööda sängkläder) ;)
Ville bara lämna ett avtryck för det var så länge sedan. Barn behöver färger och då menar jag inte pastellfärger utan starka färger som rött, gult och orange, dessa färger andas glädje och skapande. Visst är det snyggt med vita hem och även hem med starka färger, men i barnens rum tycker jag det ska finnas alla möjliga olika färger från färgpaletten, det ska finnas plats för skapande och kreativitet.
SvaraRaderaHoppas du får ett fint år vill jag passa på att säga också.
Kram
Båda mina barn älskar färger! Lillkillen älskar rött tex. Var och en ska ju ha det som dom vill, men jag får erkänna att jag också undrat lite när folk har vita soffor och småbarn. Hur det funkar! Nåt "perfekt" hem har jag definitivt aldrig haft och det är inget jag strävar efter! För mig är tiden med barnen på kvällarna viktigare än ett totalt leksaksfritt golv.....
SvaraRaderaOch tack för tipset om Meandi! Har shoppat lite till en snart 3-årig Marodör:) Kram
Hemma hos oss i vårat VillaVillekulla där jag växte upp på 70 och 80talet hade vi alltid helt vita väggar och mycket vita textilier ihop med alla gamla vackra ärvda allmogegrejer.
SvaraRaderaMen det fanns knep... Mamma hade alltid en spann vit färg stående och målade om väggar etc med jämna mellanrum och nästan allt som var av tyg var i oömma material som bomull å sånt dvs kör det varmt i tvättmaskin vid behov. Allt sånt är ju svårare med olika nyanser av färger än med vittvittvitt. Vi bodde på landet med skog, ängar djur och leråkrar nära och vi ungar var alltid ute och lekte (om vi inte pysslade förstås, för sånt gjorde vi massor med). Barn är ju liksom tvättbara och mer än en gång när vi rullat i lera var det avspolning som gällde innan vi bars in i badkaret.
Ett vitt hem går alldelels utmärkt att göra oömt, folk som har pryttlar, porslinssaker och glas stående övwrallt däremot, hur deras barn får leka, det vet jag inte.
Dyra och oersättliga saker bör man kanske också låta bli ha nåbara när man har småbarn fast iofs, vad gör det om något skulle gå lite sönder, huvudsaken att barnen inte gör det.
Vi har inga egna barn men alla de vi brukar låna härjar rätt fritt hemma hos oss, det är kanske bara teknikgrejerna som är lite ömtåliga men fjärrisar å sånt får man ju lägga upp så de inte når dem tills de är tillräckligt gamla för att klara av dem.
Jo! om man har bra lekytor åt barnen kanske man kan ha andra delar av huset i en mer ordnad stil (vad det nu kan innebära). Jag tycker det verkar rätt knäppt att trycka in små barn i små sovrum och sen ge dem massor av skrummande leksaker att ha därinne dessutom medan föräldrarna har både stoooort sovrum, kontor och andra privata ytor som inte barnen får nyttja.
SvaraRaderaJag menar, vi vuxna använder ju bara våra sovrum på nätterna medan m ånga barn leker i sina domäner en hel del mer.
Allra bäst, om man har utrymme för det är nog sovrum separat från ett riktigt bra lekrum men alla har ju inte den möjligheten.
Villa Hemma: ditt hem är/var absolut INTE barnovänligt. Det var vitt men fullt av roliga saker och jag tror verkligen det var utmärkt för lek.
SvaraRaderaOch givetvis får man ha precis hur man vill hemma. Jag vänder mig mest mot inredningstidningar som BARA vill visa hem rena från barnens avtryck. Typexempel bilderna i inlägget. Det helt vita hemmet med en bebis som kryper tycker jag är ett rum designat av en vuxen efter en vuxens smak och inte idealt för en bebis i den åldern om man utgår från bebisars behov.
Jag hade själv tok-ratat ett dagis som ser ut så till mina barn. Och varför skulle jag då vilja ha det så hemma där dom bor?
Intressant inlägg! Jag håller med till stor del samtidigt som jag ibland faktiskt tycker att det är jobbigt att jesus får husera i pippihuset - för så har vi det här hemma också. Det skapas och pysslas och byggs kojjor och stökas omkring för det mesta i vardagsrummet eller köket eftersom det är på den plan i huset där vi för det mesta är. Sovrummen är en trappa upp och såklart vill inte barnen 2 och 5 vara där uppe när vi andra är här nere.
SvaraRaderaVi försöker införa det där med att st'äda undan men det är lättare sagt än gjort att få alla att hjälpa till med det. Det brukar sluta m,ed att jag och mannen städar när ungarna lagt sig och då lägger jag tillbaks jesus i krubban. Jag försöker blunda för allt stök men ibland går det mig på nerverna att inget får vara ifred. Min gräns drar jag vid mina garderober och min syhörna, där är det mitt domän.
Klart är det allas hem, men det betyder ju också att det är föräldrarnas hem och inte bara barnens.
Läser hos dig varje dag och tycker det är bra att du ska fortsätta blogga! Du är en klok tjej som skriver bra! Kram Ullis
Ullis: ja men OM det går mig på nerverna. Jag vill helst ha avskalat själv. Men hela det här inlägget kom från insikten att hemmet faktiskt även är barnens. Och det måste få va så. Men för den sakens skulle behöver man inte gilla att vardagsrummet är sjörövarskepp precis efter att man städat. Det får va en balansgång, det som funkar för alla i familjen är bäst.
SvaraRaderaMen du har helt missförstått det dr Molly. Barn är inte barn. Det är accessoarer.
SvaraRaderaJag håller med dig. Det är troligen mer för mammans skull än för barnen som det ser ut som det gör. Jag älskar barnrummet du visar upp, men inget av våra barnrum har eller ser ut så där. Vi har fler våningar. Barnen huserar högst upp och där får det se ut i princip hur som helst. Här nere där det är vrum, matsal, sovrum måste det få vara lite lugnare. Annars blir jag stressad. När barnen lägger sig, ska de plocka undan efter sig på nedervåningen. För övrigt är jag väldigt flexibel. Menyn låter fantastiskt god förresten. Vi har påbörjat nyårssupén. Köttet ligger i marinad och mumsar till sig. kram